.png)
Vår historia
Vår historia börjar i passionen för hästar, utveckling och trygga relationer mellan människa och
häst. Med erfarenhet, omtanke och långsiktighet har Ax’n Ride vuxit fram steg för steg, formad av
möten, lärdomar och ett genuint engagemang för varje individ i stallet.
Det som finns idag har inte vuxit fram ur en färdig affärsplan eller en tanke om att skapa en
traditionell ridskola. Det har vuxit fram genom hästarna, människorna, erfarenheterna och de
behov vi mött längs vägen.
Vår historia
2015 - Där allt tog sin början
Allt började i det lilla, långt innan något kallades verksamhet.
I en enkel ladugård i Lemland föddes fyra föl. Det fanns ännu inget ridhus, ingen förening och inget färdigt koncept. Det som fanns var hästarna, ett stort intresse för avel och en vilja att lära sig mer.
Med fölen kom också de första tankarna på framtiden. Intresset handlade inte bara om att föda upp hästar utan om vad som skapar en trygg, hållbar och användbar individ.
Redan här började grunden till det som senare skulle bli Ax’n Ride växa fram.
2016 - Kunskapen får ta större plats
2016 fortsatte resan genom utbildning och praktisk erfarenhet.
Tiden på Strömsholm gav möjlighet att fördjupa kunskapen kring hästhållning, skötsel, ridning och det professionella arbetet runt hästen.
Samtidigt fanns hela tiden den egna verksamheten och hästarna hemma med i tankarna.
Ju mer erfarenheten växte, desto tydligare blev också övertygelsen om att det inte finns en enda modell som fungerar för alla hästar eller alla människor. Individen måste få styra.
Det skulle senare bli en av de viktigaste grundtankarna i hela verksamheten.
2017 - Avel, utbildning och nästa steg
Under 2017 fortsatte arbetet inom aveln och erfarenheten breddades ytterligare.
Utbildning inom seminverksamhet på Bollerup och praktiskt arbete med avel gav en större förståelse för hela kedjan, från valet av hingst och sto till dräktighet, fölning, fölens första tid och den fortsatta utvecklingen av den unga hästen.
Aveln blev mer än att bara få fram föl. Målet blev att försöka föda upp stabila, trygga, ridbara och hållbara hästar som i framtiden skulle kunna passa vanliga ryttare, juniorer, familjer och verksamhet.
Men 2017 blev också speciellt av en helt annan anledning. Ronaldinho H importerades till Åland. Att en dag få ha en egen godkänd hingst hade varit en barndomsdröm och plötsligt stod han där. Ronaldinho H, efter Robin Z, blev därför mycket mer än ytterligare en häst i verksamheten. Han blev en dröm som faktiskt hade blivit verklighet och samtidigt en viktig del i den fortsatta utvecklingen av den egna aveln.
Med en egen godkänd hingst öppnades nya möjligheter att arbeta långsiktigt med aveln och följa resultatet genom flera generationer. Under de kommande åren skulle Ronaldinho H komma att sätta ett tydligt avtryck i AX-uppfödningen genom flera av de hästar som föddes på gården.
Det var också under 2017 som satsningen på shetlandsponnyavel tog fart. Tanken var att parallellt med de större hästarna arbeta med en mindre ras och bygga upp en genomtänkt avel även där.
Verksamheten började samtidigt uppmärksammas utanför den egna gården. I april besökte Ålands Radio Axgården för reportaget ”Lemlandsgård med feeling för föl”, där föl, uppfödning och tankarna bakom verksamheten stod i centrum.
I juni återkom Ålands Radio med det längre reportaget ”Liten men naggande god”. Den här gången låg fokus särskilt på shetlandsponnyerna och den satsning som då höll på att byggas upp.
Det blev ett år där aveln på allvar började få en tydligare identitet och där det som från början varit relativt småskaligt sakta började få en riktning.
2018 - När allt började om från början
I början av 2018 förändrades förutsättningarna helt. Ägaren till gården skilde sig och det första grundade bolaget, Ax-gården, började avvecklas.
Kvar stod en person med en bit skogsmark, några hästar och en vision som plötsligt inte längre hade någon självklar plats att förverkligas på. Det fanns inga byggnader på marken förutom fyra uteboxar och ett litet vindskydd och ingen färdig gård att fortsätta utveckla. Det mesta var skog och sly.
Flytten gick i stället till en lägenhet mitt i Mariehamn och under en period var framtiden minst sagt oviss. En del av hästarna fanns fortfarande kvar, men frågan var vad som egentligen skulle hända med allt det som påbörjats under de föregående åren.
Som om förändringarna inte redan var tillräckligt stora kom sommaren 2018 med nästa utmaning. Torkan slog hårt mot lantbruket och tillgången på grovfoder blev en verklig oro.
Med många hästar gick det inte att bara hoppas på att fodret skulle räcka. Ett beslut behövde fattas medan det fortfarande fanns möjlighet att agera. Valet att skicka iväg ett antal hästar blev därför oundvikligt.
Kontaktnätet som byggts upp genom åren utnyttjades och på kort tid kunde transport ordnas så att ett antal hästar kunde skickas bort. Det var inget lätt beslut.
Ekonomiskt innebar det en hård smäll, men alternativet att behålla alla hästar och senare riskera att stå utan tillräckligt med grovfoder var aldrig ett alternativ.
Ibland handlar hästhållning om att fatta beslut man egentligen inte vill fatta. Det viktiga den sommaren var att vara säker på att de hästar som fanns kvar skulle ha tillräckligt med grovfoder genom den kommande perioden.
Men när sommaren övergick i höst började envisheten göra sig påmind igen.
I oktober 2018 slogs nävarna i bordet. Om det inte längre fanns en färdig gård att bygga visionen på, fick en ny helt enkelt byggas.
Hemma vid köksbordet började de första skisserna ta form. Det var inga arkitektritningar eller stora färdiga projektplaner, utan handgjorda skisser över hur platsen skulle kunna se ut och fungera.
Bilder på skisserna skickades vidare till byggare och steg för steg började det som först bara fanns på papper att bli ett verkligt projekt.
Skogen på marken började fällas och plats skapades för det som skulle komma. Under året tog planerna på bostadshus, ligghallar, uteboxar och klubbrum form och marken började sakta förvandlas från skogsmark till en hästgård.
Strax före jul kom ytterligare en påminnelse om hur snabbt förutsättningarna kring hästar kan förändras. Fyrverkerier skrämde hästarna så kraftigt att de tog sig ur hagen, en händelse som uppmärksammades av hästmediet Hippson.
2018 hade på mindre än ett år hunnit innehålla en avveckling, en flytt till Mariehamn, torka och foderbrist, hästar som behövde skickas bort och en ekonomisk situation som knappast talade för att börja bygga en helt ny hästgård.
Ändå blev det precis det som hände.
Ur det som först hade sett ut som slutet på Ax-gården växte i stället någonting nytt fram. Här byggdes AX Stallions upp, med aveln som tydlig utgångspunkt.
Det blev en omstart från grunden, bokstavligt talat. Från en bit skogsmark med fyra uteboxar och ett litet vindskydd började nästa kapitel ta form och visionen som under en tid varit oviss fick återigen en riktning.
2019 - Alfrida, förödelsen och vägen tillbaka
Det nya året hann knappt börja innan nästa prövning kom.
Natten till den 2 januari 2019 drog stormen Alfrida in över Åland med orkanstyrka. På Björkstigen hade arbetet samtidigt nått en stor milstolpe. Den sista skogen hade tagits ner, ridhusets stomme hade precis rests och duken hade monterats.
Efter månader av planerande, skisserande och byggande stod det äntligen där. Sedan kom Alfrida. När stormen hade dragit förbi stod uteboxarna och ligghallarna kvar. Även bostadshuset hade klarat sig, men ridhuset var ett minne blott.
Dagen efter kom man ungefär tio meter in på den så kallade Björkstigen innan det tog stopp. Vägen var blockerad av nedfallna träd och elledningar. Det enda som fanns i tankarna var hästarna.
Knappt hann den första tåren och förtvivlan komma innan bilen var omringad av människor med traktorer, motorsågar och hjälpande händer. Inte ens ett telefonsamtal hann ringas. Människor bara kom.
De sågade, röjde och hjälpte till att skapa en väg genom förödelsen så att det gick att komma fram till hästarna. En evig tacksamhet finns kvar till de människorna. Några av dem är än idag till viss del okända.
Hästarna hittades längst uppe i det bortre hörnet. Där stod de tillsammans och väntade ut stormen. Båda flockarna hade sökt sig till samma trygga område, på varsin sida av staketet och med sina tydliga ledare.
På filmer tagna ovanifrån gick det senare tydligt att se hur stormen hade dragit genom ridhuset och skogarna omkring gården, men just på den plats där hästarna hade valt att stå var det orört. Tacksamheten över att valet hade varit att inte låsa in dem gick knappast att beskriva. De stod där.
De levde och de var tillsammans. Allt annat gick att bygga upp igen.
Försäkringsfrågor och diskussioner kring force majeure följde samtidigt som resterna av konstruktionen behövde tas om hand. Det klättrades upp i bågarna med egen kraft för att få ner de delar som fortfarande hängde kvar och ännu en gång började arbetet från början.
I februari gick flytten från lägenheten i Mariehamn och hem till gården på riktigt.
Men gården var fortfarande inte ett arbete som gick att ägna all sin tid åt. Parallellt med det huvudsakliga arbetet fortsatte därför byggandet hemma. Arbetspass och vardag kombinerades med hästar, byggnationer, ritningar, ekonomi och allt det praktiska som hörde till att skapa en helt ny anläggning från grunden.
Det var också under 2019 som satsningen på shetlandsponnyavel avvecklades. Den hade varit en viktig del av utvecklingen sedan 2017, men blev allt svårare att ekonomiskt försvara.
Det var en påminnelse om skillnaden mellan dröm och långsiktig verksamhet. Allt man tycker om går inte alltid att behålla. Ibland måste en del av visionen lämnas för att resten ska kunna fortsätta. Fokus förflyttades allt tydligare mot de större hästarna och den fortsatta utvecklingen av AX Stallions.
Byggnationerna fortsatte parallellt med allt annat. Köksbordet fick återigen fungera som ritbord och även ridhusets tillhörande stall började ta form.
Alfrida hade tagit det första ridhuset. Men den hade inte tagit visionen. Det som hade byggts en gång skulle byggas igen.
.jpeg)
2020 - Att bygga vidare medan världen stannade
Under 2020 fortsatte samma vardag. Det huvudsakliga arbetet fanns kvar samtidigt som gården byggdes vidare vid sidan av.
Det som hade börjat som några handritade skisser vid ett köksbord hade vid det här laget blivit en riktig anläggning, men mycket arbete återstod.
I oktober besökte Ålands Radio gården för reportaget ”Nytt ridhus i Lemland”. Det blev en speciell milstolpe. Ridhuset som Alfrida hade tagit stod återigen där.
Men samtidigt som en lång kamp började ge synliga resultat förändrades världen runt omkring. Pandemin bromsade investeringar och utveckling. Planer fick skjutas fram och förutsättningarna förändrades.
Ändå fortsatte vardagen. Det huvudsakliga arbetet fortsatte. Hästarna fortsatte behöva sitt. Och gården fortsatte byggas, steg för steg, när tiden och ekonomin tillät.
2021 - När glöden tog slut
Till slut kom en punkt där envishet inte längre räckte.
Efter flera år av arbete, byggande, motgångar och försök att kombinera gården med det huvudsakliga arbetet tog orken slut.
2021 blev därför inte ännu ett år av expansion. Det blev en broms i hela visionen.
Flytten gick återigen från gården till Mariehamn och för första gången började en verklig dialog om att sälja anläggningen.
Gården och samtliga hästar hyrdes ut i sin helhet. Det som hade byggts upp sedan de första skisserna 2018 lämnades för en tid över i någon annans händer.
Efter år av att hela tiden resa sig, lösa nästa problem och fortsätta framåt fanns helt enkelt inte samma glöd kvar.
Det var inte längre frågan om hur nästa byggnad skulle se ut eller vilken del av verksamheten som skulle utvecklas härnäst. Frågan hade i stället blivit om det överhuvudtaget var dags att släppa allt.
För första gången sedan nävarna slogs i bordet 2018 var visionen inte bara försenad. Den stod på paus.
2022 - Beslutet att komma tillbaka
Under 2022 fortsatte diskussionerna om framtiden. Försäljning av anläggningen fanns fortfarande på bordet och dialogen med banken blev därför viktig.
Men där kom också ett perspektiv som förändrade mycket. Rådet var att inte sälja. En sådan här möjlighet bygger man inte bara upp igen.
Marken, byggnaderna, ridhuset, hagarna och allt det arbete som lagts ner under åren representerade mer än bara en fastighet. Det hade tagit år att skapa förutsättningarna och om allt såldes fanns ingen garanti för att samma möjlighet någonsin skulle gå att bygga upp igen.
Samtidigt pågick en annan och kanske ännu viktigare dialog. Den med junior.
Vad ville vi egentligen? Skulle gården bli någonting vi en dag tittade tillbaka på och visste att vi hade gett upp när orken tog slut? Eller skulle vi försöka en gång till?
Det blev till slut beslutet. Vi skulle tillbaka.
Flytten gick åter till gården och en vision som hade stått still började sakta få liv igen.
Men den här gången behövde verksamheten utvecklas på ett annat sätt. Det gick inte att fortsätta bygga allting kring att en enda person skulle bära varje del själv.
Det blev också början på tankarna kring vad verksamheten egentligen skulle vara. Inte en traditionell ridskola. Inte bara avel. Utan någonting däremellan.
På ena sidan fanns hästarna. På den andra fanns människor som längtade efter mer ansvar, kontinuitet och en egen relation till en häst, men som av olika anledningar inte kunde eller ville köpa en egen.
Någonstans där började de två behoven hitta varandra. Det som senare skulle bli Ax’n Rides hyreskoncept började på allvar få sin form.
2023 - En andra chans
Under 2023 blev en annan del av verksamhetens identitet allt tydligare.
Många av hästarna som kommit till oss genom åren hade haft ett behov av utbildning, rehabilitering eller en förändrad miljö. Ibland fysiskt och ibland psykiskt.
Det kunde vara hästar som blivit svåra i en viss situation, hästar som tappat förtroendet, hästar som behövde bygga upp kroppen eller helt enkelt individer som inte passat in där de tidigare befunnit sig.
Hyreskonceptets styrka blev allt tydligare. När flera människor finns på samma plats ökar möjligheten att hitta just den person som passar den enskilda hästen.
En häst som inte fungerar tillsammans med en människa kan fungera fantastiskt tillsammans med en annan.
Det blev en central del av Ax’n Ride. Att ge en andra chans, utan att pressa alla in i samma system.
2023 blev också början på nästa stora kapitel i avelsarbetet när Belami, tidigare Bonapart, importerades till Åland.
Belami är en dressyrstammad hingst efter Belantis. Han representerade nästa steg i det långsiktiga avelsarbetet och gav nya möjligheter att arbeta vidare mot samma mål som funnits sedan de första fölen: hållbara, ridbara och mentalt stabila hästar med goda förutsättningar att bli uppskattade partners för sina framtida ryttare.
2024 - Ax’n Ride ry
2024 togs ytterligare ett viktigt steg när Ax’n Ride ry bildades.
Samma år togs också ett viktigt steg i avelssatsningen när Belami godkändes för avel inom FWB, Finnish Warmblood.
Godkännandet gav den fortsatta satsningen en tydligare grund. Med Belami som en del av den egna aveln kunde arbetet fortsätta genomtänkt över flera generationer, med fokus på temperament, funktion, rörelser, ridbarhet och hållbarhet snarare än enbart stammen på papperet.
Föreningen gav verksamheten en ny struktur och skapade större möjligheter att bygga något långsiktigt tillsammans.
Det som tidigare i stor utsträckning vuxit kring gården, hästarna och hyreskonceptet fick nu också en tydligare föreningsform.
Samtidigt behölls det småskaliga upplägget. Vi vill känna människorna som finns hos oss. Vi vill känna hästarna. Vi vill kunna se när något förändras och kunna anpassa verksamheten efter individen.
Det är fortfarande inte en traditionell ridskola. Hästarna har i huvudsak en eller två personer som hyr dem som sina egna och utvecklas tillsammans med dem över tid.
Ryttaren ska inte bara komma, rida och åka hem, utan få lära sig helheten kring hästen: ansvar, hästhållning, träning, vardag, utrustning och hästens mående.
Små grupper och nära kontakt ger större möjlighet att faktiskt hjälpa varje ekipage och bygga kontinuitet.
Samtidigt växte intresset för helheten ytterligare. Hästens kropp, ryttarens sits, utrustningen, tidigare erfarenheter och det mentala påverkar varandra. Frågorna blev fler och ledde vidare mot nästa steg.
2025 - Ledarskap, utveckling och när verksamheten fick visa vad den blivit
Under 2025 fortsatte verksamheten att utvecklas och kunskapen kring både häst och människa fick större betydelse.
Ridsportens ledare 2.0 blev en del av utvecklingen och gav ytterligare perspektiv på ledarskap trygghet, lärande och hur en verksamhet kan byggas så att människor inte bara deltar utan också växer in i ansvar.
Samtidigt växte intresset för ryttarens och hästens biomekanik och det blev allt tydligare hur nära ridning, kropp, utrustning och den mentala delen hänger ihop.
Tio år hade gått sedan de fyra fölen i den enkla ladugården.
Under 2025 kom också en viktig möjlighet att få det egna avelsarbetet bedömt utifrån när Suomen Hippos besökte Åland.
Fyra föl från AX-uppfödningen visades och tre av dem tilldelades uppfödarpremier. Premierna blev en fin bekräftelse, men minst lika betydelsefullt var möjligheten att låta utomstående domare bedöma hästarna och jämföra deras omdömen med de mål som funnits bakom avelsarbetet.
Efter många års arbete, från de första fölen och Ronaldinho H till nästa generation efter Belami, började resultatet av de långsiktiga valen bli allt tydligare.
Sedan kom december.
Plötsligt förändrades förutsättningarna igen, men den här gången på ett helt annat sätt. Sjukdom slog till och hela höger sida av kroppen försvann.
Det som tidigare alltid hade lösts genom att arbeta lite hårdare, bära lite mer eller helt enkelt vägra ge upp gick inte längre att lösa på det sättet. Nu var det kroppen som satte stopp.
Rehabiliteringen skulle komma att prägla tiden ända fram till sommaren 2026.
Men mitt i det som först såg ut som ännu en situation där allt riskerade att stanna visade verksamheten någonting som kanske var viktigare än någon byggnad som rests under de föregående åren.
Föreningen stod kvar. Människorna runt omkring tog ansvar.
De kunskaper, rutiner och den självständighet som byggts upp under åren visade sig fungera även när den person som tidigare burit en stor del av helheten plötsligt inte kunde göra det.
Det blev ett kvitto på något som kanske inte hade synts lika tydligt tidigare. Ax’n Ride hade blivit större än en person.
2026 - När föreningen bar vidare
De första månaderna av 2026 blev annorlunda än allt som planerats.
I stället för att själv stå mitt i varje del av verksamheten låg en stor del av fokus på rehabilitering. Från december 2025 och hela vägen fram till juli 2026 var vägen tillbaka lång.
Men samtidigt fortsatte gården.
Hästarna skulle fortfarande fodras, skötas och tränas. Stallrutiner skulle fungera. Människor skulle kommunicera med varandra och vardagen skulle fortsätta även när förutsättningarna förändrats.
Och föreningen visade vad den faktiskt stod för.
De människor som under åren fått lära sig att ta ansvar, se helheten och inte bara komma till gården för att rida visade hur mycket de faktiskt kunde.
Det blev kanske det tydligaste beviset hittills på varför verksamheten byggts på just det sätt den gjort. Tanken hade hela tiden varit att människor skulle få lära sig mer än ridning. De skulle förstå hästen, vardagen och ansvaret.
När det verkligen behövdes visade de att de gjorde det.
Under sommaren kunde nästa fas sakta börja.
2026 blev därför inte bara året för återhämtning. Det blev också året då många av de trådar som funnits genom hela resan började knytas samman.
Under året diplomerades jag till fasciaterapeut för häst och Centered Riding instruktör Level I. Tillsammans med mental coaching skapade utbildningarna en betydligt bredare verktygslåda för att arbeta med både hästen och människan.
Fasciaterapin gav en djupare förståelse för hästens kropp och rörelsemönster. Centered Riding gav ytterligare verktyg för ryttarens sits, balans, kroppsmedvetenhet och kommunikation med hästen. Den mentala coachingen kompletterade detta genom att också se människan bakom ryttaren.
På många sätt blev det en naturlig fortsättning på allt verksamheten lärt oss sedan 2015. Hästens kropp, ryttarens kropp, det mentala, utrustningen, miljön och människorna runt omkring påverkar varandra.
Och kanske framför allt: en hållbar verksamhet kan inte vila på att en enda människa alltid ska orka bära allt.
Det som började med en person, några hästar och en envis vision hade blivit en förening där fler kunde kunskapen, tog ansvar och kunde bära verksamheten tillsammans.
Under 2026 fortsatte AX-uppfödningarna också att visas för Suomen Hippos, den här gången inom Kyvyt esiin.
De hästar som presenterades fick genomgående fina omdömen och bedömningarna gav sammantaget en positiv återkoppling på både arbetet och den riktning som valts för uppfödningen.
Målet har aldrig varit att alla hästar ska se likadana ut eller pressas in i samma mall. Den röda tråden har i stället varit att försöka föda upp funktionella, hållbara och ridbara hästar med ett temperament som gör dem användbara för de människor de en dag ska leva och arbeta tillsammans med.
Att de finska domarna också kunde se och uppskatta egenskaper som låg i linje med våra egna avelsmål blev därför en betydelsefull bekräftelse på att det långsiktiga arbetet syns även utifrån.
Sadelboden – en naturlig del av verksamheten
Sadelboden finns redan hos oss och är ett koncept som nu byggs vidare på utifrån ett behov vi möter kontinuerligt i verksamheten.
Hos oss är många sadlar i användning och hästar förändras hela tiden. De bygger muskler, tappar muskler, växer, utbildas och rehabiliteras. Därför kan en häst ibland behöva byta sadel med bara någon månads mellanrum när kroppen eller arbetet förändras.
Sadelboden blir på så sätt en naturlig komplettering till lektionerna och det övriga arbetet kring häst och ryttare. Genom att kunna hyra ut, sälja och förmedla förmånligare begagnade sadlar blir det lättare att faktiskt byta när behovet finns, utan att ekonomin måste sätta stopp.
Tanken är inte att sadeln ska vara dyr för att vara bra, utan att rätt sadel ska kunna finnas tillgänglig när hästen behöver den. En sadel som inte längre fungerar för ett ekipage kan passa ett annat, och en större rundgång gör det möjligt att anpassa utrustningen oftare efter hästens utveckling.
Sadelboden behövs redan i den egna verksamheten. Nu byggs konceptet vidare så att även ryttare och hästägare utanför Ax’n Ride på Åland får möjlighet att ta del av samma upplägg med förmånligare sadlar, uthyrning, försäljning och förmedling.
Samma grundtanke, mer kunskap
När man ser tillbaka på resan från fyra föl i en enkel ladugård 2015, genom en lägenhet i Mariehamn och en bit skogsmark med fyra uteboxar och ett litet vindskydd, genom torkan, Alfrida, ett ridhus som fick byggas upp igen, en vision som nästan lades ner och en förening som till slut visade att den kunde bära vidare, kan mycket se annorlunda ut.
Det finns fler hästar, fler människor, en förening, ett ridhus, utbildningar, behandlingar, avel och nya projekt.
Men kärnan har egentligen förändrats väldigt lite.
Vi tror fortfarande på individen. Vi tror på att hästar behöver få vara olika. Vi tror på långvariga relationer framför rundgång och på att kunskap aldrig blir färdig.
Vi tror att en häst som inte fungerat i ett sammanhang kan blomma i ett annat och att människor utvecklas bäst när de får möjlighet att förstå, prova, känna och lära.
Ax’n Ride är därför fortfarande inte en traditionell ridskola.
Det är platsen mellan ridskola och egen häst.
En plats där människor och hästar får möjlighet att hitta varandra, utvecklas tillsammans och ibland få den där andra chansen som förändrar allt.